Jag vet inte. Är det här typiskt för människor i min ålder? Jag vet inte, jag är tveksam.

 

Jag såg inte för allt för länge sen den svenska novellfimen Tack för senast (länk → http://www.svtplay.se/svensk-novellfilm ). Jag gillade den. Efter ett samtal med mina vänner igår så inser jag att det inte alls är så självklart för alla som det är för mig. Åsikter.  När jag nämde för min mamma att jag skulle vilja testa på att ha grönt hår fick jag som motargument : Ingen kommer ta dig seriöst med grönt hår. Vilket gjorde mig smått uppröd. Dem personer som inte kan ta min seriöst pga en hårfärg vill jag inte ha med att göra. Jag vill inte bara finnas till för att göra andra människor lyckliga eller  vara så som dom vill att jag ska vara.  Förstår inte hur man kan resonera så. Jag skulle inte känna mig som en personlighet, jag skulle bara ha formas av alla andra och dagenssamhälle. Det finns självklart stunder som jag tonar ner mig själv men jag håller fortfarande fast vid mina åsikter. Vi alla vill väl bli omtyckta men för mig är det inte lika viktigt längre.