Krönika

Moralen, var är den ?

Livet formas av det som man gör nu. Enligt mina vänner så har jag bara blivit tråkig, bitter och missnöjd. Är det verkligen så ? Det är jag som måste säga till om det är någon som pratar för mycket eller för högt. Kan man ha mer respekt för en klasskompis än en lärare ? Jag blir bara så upprörd. Det verkar bara var jag som tycker att det är fel. Tänk er att gå till ert arbete varje dag, som ni är otroligt bra på och ingen uppskattar det. Det är ju otroligt att folk klarar av att se en annan människa bli behandlad så. Inte bara att lärare inte uppskattas, jag skulle vilja påstå att de blir trakasserade. Man vill ju att framtiden ska vara ljus, så då gör man det bästa man kan nu. Därför så vill man att det ska vara tyst och seriöst på lektionerna.

Om vi ska ha en diskussion, då är det bara de oseriösa killarna som hörs. Jag menar, fine! Det kan vara kul att skoja när man går i 7:an men det är inte lika okej när man går i 9:an. Vem är det som får skäll för sin åsikt ? Inte är det killarna i alla fall. Det är tjejen som sitter och tänker på sin framtid. Hon får dåligt samvete för att hon säger till. Ska det verkligen vara så? Är det inte de sjukt dumma killarna som förstör för sina kompisar? Det är självklart att alla inte mognar samtidigt men har inte moralen och tankarna kommit längre?

På tal om att växa upp, växer vi inte upp alltför tidigt? Vi ska välja våran framtid nu. Redan som tolvåring så blir vi bedömda med betyg i skolan. Nu tänker jag bara på att man proppar in massa kunskap och kommandon åt småbarn och ber dem att ta på sina vuxenkläder. För sju år sen så var tolvåriga tjejer osminkade , hade rufsigt hår och bar munkjackor. Nu vet jag inte hur jag ska förklara hur dom ser ut. Det finns ju inte något ''så här ska alla tolvåriga tjejer se ut lag'' men jag önskar att de skulle få vara barn längre. När man kommer upp i tonåren så tycker man att först att man är vuxen. Efter cirka ett år så inser man hur banslig man har varit och det är då man har vuxit upp, eller är på god väg. Hur behandlar vi våra medmänniskor egentligen ? Vi behöver kanske inte växa upp så fort. Fast vi kanske borde mogna fortare. Döm själva.

Maja Andersson