När jag kollar i arkivet så ser jag att det var ett tag sen vi sågs, alltså på riktigt. Hade tänkt att verkligen skriva av mig men läxorna flåsar mig i nacken. Är egentligen överlycklig över att jag har TÄNKT att ta tag i det. för ett tag sen kändes det som om det inte spelade någon roll. Egentligen så har inget förändras i det fallet. Det som peppar mig är två par skor som muta (oh gud) och en liten röst som vill kämpa. Faktisk bli något. När jag har tid ska jag rycka upp den här bloggen ur jorden. Har verkligen 1000000 saker att berätta. Känner mig kluven. Återkommer.