Jag vill inte leva livet såhär. Jag står och tvekar på om ens livet är värt att leva. Vi har inte något att leva för. Missförståd i den här världen är jag, det lär jag även förbi. Jag är såå deep så att jag snart sjunker ner i jorden och försvinner. Det skulle vara skönt. Att ge livet till någon som skulle uppskatta det. Vad har vi att vara missnöjda med? Kanske det som lägger pressen på oss? vi borde inte vara missnöjda över livet men är det = dubbel ångest. Det finns inget svar på denna ekvation. Jag ger upp. Varför försöka om jag ändå aldrig kan finna något svar. Får försöka tänka positivt. Vi kanske bara ska njuda av den här tiden vi har och strunda i människor som gör så att du mår dåligt och göra saker som får dig att må bra.